Idag hade en grupp i klassan studenttal. Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli rörd. Men som den känsliga person jag är så började jag självfallet gråta i slutet. Jag kämpade hela lektionen med att hålla det inne och sen kom det ut i slutet, men jag var inte ensam sådan tur är. Jag är oerhört stolt över den klass jag gått i vi har alltid varit bäst på skolan. Vi är unika allihopa och har alltid varit det. Det som är roligt med min klass är att alla är så olika, visst vi har alltid varit indelade i vissa grupper. Men vi har också tagit hand om varandra, det är aldrig någon som har varit ensam. Och jag känner mig väldigt tacksam!

Jag kommer sakna alla starka personligheter i min klass, och jag hoppas att alla kommer på Class Reunion. Och jag hoppas att vi kommer kunna hälsa på varandra när vi möts, inga avvikande ansikten. Utan vi ska kunna hälsa på varandra och vara stolta över våran klass. Tack vare att vi är de mest unika.. 

Puss på Er klass NS3B :)